Om Elsa Brandstake finns inte mycket skrivet. Det jag nu ändå kan berätta om henne har jag hittat genom att läsa kyrkböcker, söka i gamla dagstidningar på Kungliga Biblioteket och i artiklar om hennes familjemedlemmar.
Elsa Brandstake föddes som Elsa Fredrika Marcus den 21 apr 1876 i Mosaiska församlingen i Stockholm. Hon var dotter till Sidenkramhandlaren Fredric Meyer Marcus (1835-1882) och hans andra hustru Hilma Sofia Josephson (1849-1926). En kramhandlare var en äldre beteckning på en person som hade en detaljhandel, han hade alltså en fast plats där han sålde siden. Hon kom ifrån en familj med flera prominenta personer, Elsas morbror t.ex. var konstnären Ernst Josephson.
Fadern hade tidigare varit gift med en syster till sin andra hustru, Gelly Josephson (1845-1868) men hon gick bort i barnsäng när dottern Gelly Ruth Hildegard föddes 1868. En son, Semmy Marcus, hade innan dess, år 1866, dött av difteri endast 1 månad gammal.
Utöver sin halvsyster Gelly hade Elsa fyra syskon. Den äldre brodern Karl Jakob Marcus (f. 1873) blev medicine doktor, och den andre Nils Abraham (f. 1874) var köpman och gick som så många andra vid den tiden bort av lungsjuka redan 1916 vid 32 års ålder. Yngre systern Signe (f. 1878) gifte sig första gången 1900 med bergsingenjören Claes Bolin (1875-1912) och därefter år 1914 med grosshandlaren Gustaf Uggla (f. 1865) av den adliga släkten Uggla. En yngre bror, Bengt Aron f. 1879 gick bort även han av tuberkulos 5 år gammal 1885.
Elsa var bara 6 år gammal när fadern gick bort av en hjärnblödning 1882. Modern gifte aldrig om sig, utan försörjde sig själv och sina barn som handlerska.
Elsa studerade spetssömnad vid Deutsche Spitzenschule i Berlin, och hon arbetade som lärarinna i spetssöm, virkning och stickning.
Elsa gifte sig 1905 med sjukgymnasten Axel Jakob Brandstake (f. 1875) som var ifrån Finland. Paret skilde sig 1911, varefter Axel reste tillbaka till Finland där han avled 1916. Paret hade inga barn.
Elsa var under flera år skribent i tidningen Vårt Hem, där hon skrev artiklar om sömnad, virkning, stickning, broderi och mode. Hon var erkänd för sitt kunnande och gav ut flera böcker om textilhantverk.
Hon gick ur tiden av en lunginflammation bara 55 år gammal den 12 juli 1931.
Läs mer om släkten Marcus och släkten Josephson ur Svenskt Biografiskt Lexikon.
Äkta spetsar Del I, Knutna och trädda (filet) spetsar, sydda spetsar, frivoliteter – Hemmets Handböcker del 9:1 (J. A. Lindblads förlag, Uppsala, 1925). Här finns kapitel om spetsens historia, knutna och trädda spetsar, sydda spetsar och frivoliteter.
Annons för lektioner i Spetssömnad ur Svenska Dagbladet 12 jan 1914.
Annons om lektioner i virkning och stickning ur Svenska Dagbladet 6 feb 1922.
Artikel ur Svenska Dagbladet 14 jan 1914, där det berättas att ”den bekanta lärarinnan i spetssöm Elsa Brandstake” återtagit sina lektioner efter utbildningen i Berlin.
Artikel ur Dagens Nyheter 21 aug 1926. Elsa reste både till Berlin och Paris, och hämtade nog mycket inspiration därifrån. Intressant är att redan 1926 var det vanligt att om man skulle resa till Paris tog man sig dit med flygplan. Elsa skrev många artiklar i tidningen Vårt Hem, från det tidningen grundades 1921 i så gott som varje nummer. Nedan ett exempel från 1921, där hon berättar att sommarhattarna år 1921 ska vara ”luftiga och lätta, graciösa och färgrika.” Parismodet hade under ”sex långa krigsår dekreterat trista och mörka färger, tycks nu på allvar vilja ta skadan igen med frossande i starka och lysande kulörer”.
Artikel ur tidning Idun 16 april 1922. Elsa deltog i tidningen Iduns jumpertävling i januari 1922, genom att virka inte bara en hatt i brunt med ullgarnsblommor i granna färger utan även en hel vardagsklänning i mellanblått och svart. Kjolen i smala ränder av blått och gråbrunt och med virkade volanger kring hals och armar, och skärp med tofsar om livet. För detta vann hon första extrapriset: Iduns vanliga upplaga för återstående delen av året. Klicka här om ni vill läsa hela numret av tidningen.
Virkat och stickat, Schalar, hattar och blommor m.m. (AB Wahlström och Widstrands förlag, Stockholm, 1923).Elsas första bok, som innehåller mönster på stickade och virkade plagg som schalar, västar, mössor, halsdukar, damvantar, tofflor, och hattar, men också exempel på vad man kan göra av garnrester: blommor och blader!
En del mönster i boken är aktuella ännu idag! Här exempel från sidan 59-60 i boken. ”Att virka över träkulor eller knappar är icke någon konst. Man måste endast kunna konsten att virka hårt, tätt och jämt.”
Barnkläder i virkat och stickat – Hemmets Handböcker del 6 (J. A. Lindblads förlag, Uppsala, 1924).Här finns beskrivningar på sockor och strumpor, haklappar, vantar och mössor, klänningar, kostymer och byxor men också numera udda saker som magbindor och lindor till baby.
Signaturen M. S. i denna artikel från Dagens Nyheter 1 juni 1924 har kanske ett lite reserverad inställning till Elsas vurm för stickade och virkade barnkläder.
Annons om boken:”En trevlig lärobok, som kommer att finna intresse och förståelse hos alla handarbetande damer. Säkert kommer den även att vinna nya vänner till den vackra, förnäma konsten som heter Äkta spetsar. Förf. har lagt undervisningen så klar och enkel som gärna är möjligt.
”Äkta spetsar är en underhållande, intressant och mycket nyttig bok”. Även i denna artikel märks det att Elsa var erkänt duktig.”Nu ligger det ju i själva sakens natur, att den kvinnliga publiken skall intressera sig för ämnet, och detta i än högre måtto då det är Elsa Brandstake, som för spetsarnas talan.””Och alla upplysningar äro vederhäftiga och tillförlitliga, därför borgar författarinnans namn och stora insikter i ämnet.”
”Elsa Brandstake har redan förut ett namn med god klang på handarbetets område och hennes nu föreliggande bok gör ett i allo tilltalande intryck.”
Stjärna i frivolitet, från bokens sida 201. Originalmönster från Ablum de Frivolité av Madame Hardouin.
Äkta spetsar Del II, Knyppling, virkade spetsar, (guipure d’Irlande) stickade spetsar – Hemmets Handböcker del 9:2 (J. A. Lindblads förlag, Uppsala, 1925)
Alla artiklar var inte odelat positiva. Elisabeth Thorman skriver i en artikel i Svenska Dagbladet 26 juli 1924 om den flod av handböcker i ämnet virkning och stickning som ges ut under den tiden, och hon undrar hur alla dessa ska böcker rymmas i den arma husmoderns begränsade bokhylla! Elsas böcker däremot gillar hon, de beskrivs om ”vederhäftiga och förträffliga” och kan ”varmt anbefallas”!
/Anita
Källor: Födelsebok, Mosaiska församlingen, Stockholm 1866, 1868, 1873, 1874, 1876, 1878, 1879. Vigselbok, Mosaiska församlingen, Stockholm 1865, 1870, 1898-1920. Död- och begravningsbok, Mosaiska församlingen, Stockholm 1866, 1868, 1882, 1885, 1916. Död- och begravningsbok, Hedvig Eleonora församling, Stockholm 1926. Död- och begravningsbok, Kungsholm eller Ulrika Eleonora församling, Stockholm 1931 (SCB). Sveriges Dödbok 1901–2013, DVD-ROM, Version 6.00, Sveriges Släktforskarförbund (2014). Vem är det, svensk biografisk handbok, 1943 Nordisk familjebok, Marcus, 2. Karl Jakob 1904-1926. Sverige, förteckning över emigranter, 1783-1991. Skara högre allmänna läroverks lärljungar åren 1870-1910 Dagens Nyheter 1905-05-26, 1923-07-06, 1924-06-01, 1924-12-04, 1925-10-17, 1925-10-25, 1926-08-21 Svenska Dagbladet 1914-01-12, 1914-01-14, 1922-02-06, 1924-07-26 Tidningen Idun 1915-04-16, 1915-06-27, 1922-05-07,
